Disputas: Madeleine Dutoit

Denna avhandling placerar sig inom området för Vetenskaplig kommunikation i ämnet Biblioteks- och informationsvetenskap.

Fallstudien undersöker relationen mellan forskare och forskningsdata samt mellan forskare och datadelning utifrån ett forskarperspektiv.

Ändamålet är att berika vår nuvarande förståelse för hur forskare gör forskningsdata tillgängliga i en kontext där externa auktoriteter ställer krav på datadelning. 

Att forskningsdata görs tillgängliga och användbara utgör en del av den vidare samtida utvecklingen mot ett öppet vetenskapssystem genom vilket forskningen stegvis är tänkt att närma sig det omgivande samhället.

Avsikten är att fler skall kunna ta del av och/eller återanvända forskningsdata vilket i ett större perspektiv sägs vara att skapa bättre förutsättningar för att lösa samhällets utmaningar och stärka konkurrenskraften.

Inom ekosystemen för vetenskaplig kommunikation använder intressenter datapolicyer som instrument för att styra hur forskare ska dela forskningsdata med andra.

Det medför att forskare allt oftare måste svara mot krav från exempelvis forskningsfinansiärer att göra producerade forskningsdata tillgängliga. Dessa krav kan få omfattande följder för hur forskning utförs i framtiden.

I denna studie undersöktes en interdisciplinär, multinationell forskargrupp bestående av 18 forskare inom naturvetenskapliga discipliner.

Forskarna mötte för första gången en datapolicy via finansieringen från EU’s ramprogram Horizon 2020. De omfattades av krav på att göra forskningsdata tillgängliga i öppna databaser samt att formulera en datahanteringsplan.

För studien samlades empiriskt material in genom observationer, intervjuer och dokument under ett drygt år. För att urskilja gruppens gemensamma perspektiv på datapraktiker användes Wengers Community of practice som teoretiskt ramverk.

Studiens syfte var att klarlägga forskares förståelser av forskningsdata samt hur datadelning utgör en beståndsdel av olika forskarpraktiker som skapas genom aktiv medverkan i en interdisciplinär gemenskap som måste följa en datapolicy.

För att uppnå syftet ställdes specifika frågor.

1. Hur förhandlas och reproduceras forskningsdata inom gruppen? Vad är data för forskarna, och när?
2. Hur utformar forskarna ett gemensamt svar mot datapolicyn?
3. På vilket sätt kan forskarnas syn på data samt datapolicy relateras till hur de avser att dela forskningsdata? Hur kan data utgöra både en konstitutiv och förhandlingsbar komponent i interdisciplinära forskningspraktiker?

Gällande forskarnas perspektiv på vad data är påvisade resultaten en oväntad komplexitet. En samsyn rådde kring en bestämd definition av data såsom mätningar, experimentella resultat och företeelser genererade av maskiner.

Samtidigt visade sig termen data vara elastisk och användes flexibelt och inkluderande för olika informationstyper i det dagliga arbetet. Mellan de experimenterande och teoretiska forskarna iakttogs väsentliga skillnader gällande användning av terminologi och datans materiella representation.

Vad data var för forskarna var oreflekterat och diskuterades inte; förståelsen för begreppet data verkade vara grundad i forskarnas utbildning.

Studien visade att datapolicyn belyste områden där forskarna saknade nödvändig kunskap för att svara mot dess krav, trots stor kunskap om datadelning både inom och utanför projektet.

En lärandeprocess initierades samtidigt som gruppen visade stort motstånd till att förändra nuvarande datapraktiker. Den främsta förklaringen till motståndet var att de datadelningsmetoder som policyn indikerade ansågs meningslösa, till skillnad från forskarnas nuvarande datapraktiker.

Datadelningens grundläggande betydelser var inbäddade i vad forskarna ansåg vara meningsfulla handlingar eller inte. Hur data delades med andra låg djupt förankrat i välmotiverade rutiner som utvecklats ur deras behov och prioriteringar.

Dessa förståelser, tillsammans med rädsla att datan inte kunde förstås av utomstående, konkurrerande krav och avsaknad av passande dataarkiv, medverkade till att datapolicyns krav fick liten betydelse för hur forskarna avsåg dela data med andra. Datapolicyers effektivitet kan därför ifrågasättas även om dess långsiktiga betydelse inte kan bortses ifrån.

Avhandlingens insikter är värdefulla för beslutsfattare, forskningsfinansiärer och forskarstödjande professioner såsom bibliotekarier som behöver förstå forskares syn på data och datadelning när anpassande riktlinjer och tillfredsställande stöd utvecklas för övergången mot öppen vetenskap.